Visste du att Ayurveda - denna uråldriga och helande vetenskap om livet, en gång förbjöds och hånades som barbarisk?
Under det brittiska kolonialstyret i Indien förbjöds Ayurveda, eftersom det inte passade in i västvärldens bild av ”vetenskap”. Att läka med oljor, örter och närvaro ansågs primitivt. Ayurvediska läkare riskerade fängelse. Templen för hälsa förvandlades till tystade hem. Så kvinnorna tog kunskapen in i köket. Där föddes köksmedicinen - gurkmejan, kumminen, koriandern, den gyllene mjölken, själens buljong.
Ayurveda överlevde. Inte tack vare systemet, utan tack vare motståndskraften i det feminina. I moderlig visdom, i jordens rytm, i hemmets låga.
Idag ser vi en återkomst. Vi minns att kroppen inte bara är kött - den är ett med sinnet, ett med själen.
- Dina symptom är budskap. Din trötthet är visdom. Ditt hjärta bär kartan.
- Ayurveda är inte en trend. Det är en revolution av återkoppling.
- Det är inte en diet. Det är en påminnelse om vem du egentligen är.
- Du är inte trasig. Du är ur balans. Och det kan vi hela - genom att minnas.
Det är som min kära vän och Ayurvedamästare Stephen Griffith brukar säga:
”Det är inte vad du äter som är avgörande, utan vad du kan smälta både fysiskt, mentalt och själsligt.”
Och där började jag min egen utrensning, inifrån och ut.